Älskade vänner.
Jag kan inte sluta gråta för jag är så glad att ni klarar er.
Min puls går dock fortfarande på högvarv över att det som inte får hända händer.
Jag kan inte lugna ner mig.
Men jag är överlycklig att det ändå gick så bra som det gick.
När ska någon komma och häva förbannelsen över vårt samhälle?
Vi orkar inte mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar